1950-1964

Segrare: Gunnar Bengtsson/Sven Zetterberg/Talbot Lago T26GS

Antalet startpunkter hade höjts till fyra: Falsterbo, Göteborg, Stockholm och Sundsvall, liksom att antalet fartsträckor också numera är hela fyra stycken. Nytt för året är klassen för bilar med motorstorlek upp till 750cc och att medelhastigheten ökats, både på transportsträckorna och på fartsträckorna. Årets backprov kördes för året i Hallstabacken, Sollefteå och tävlingen avslutades i Kiruna. I övrigt introduceras även märkestävling där Austin tog hem förstapriset före Hansa/Borgward.

Segrare: Olof Persson/Olof Norrby/Porsche 356

Backprovet slopas och antalet fartsträckor är nu uppe i sex stycken. Rallyts startar som tidigare år från Falsterbo, Göteborg, Stockholm och Sundsvall och har två etapper. Gällivare är tävlingens nordligaste punkt innan tävlingen vänder söderut mot målet i Rättvik. Största anledningen förändringen är att de flesta deltagare får närmare hem efter tävlingen.

Segrare: Sture Nottorp/Bengt Jonsson/Porsche 356

Fortfarande består tävlingen av två etapper och den första kallas nu för ”stjärnfärd”. De tävlande startade från Malmö, Göteborg, Stockholm eller Sundsvall och tog sig till den gemensamma starten i Rättvik. Efter en sväng upp till polcirkeln vände rallyt söderut till målet, och till det avslutande broms- och accelerationsprovet, i Saltsjöbaden.

Året bjuder på fem fartsträckor, eller specialsträckor som de börjar kallas detta år och de döps till fantasifulla namn som ”De 365 backarnas väg”, ”I fjällens skugga”,”I midnattssolens land”,”I norrlandsfurornas skugga” och ”De 365 kurvornas väg”.

Nytt för året är den nya klassindelningen och att idealtiderna på sträckorna numera skiljer sig mellan de olika klasserna. Exempelvis behövde en bil med 1300cc-motor inte köra sträckorna lika fort som en bil med 1500cc-motor, och därmed hade fler chans på seger,

Som en kuriositet kan nämnas att Gunnar Olsson hade Lennart Hyland som codriver i sin Austin A40. Hyland gjorde radioreportage under rallyts gång och lär enligt samtida betraktare varit blek om nosen men ändå skött sitt jobb. Även lagtävlingen börjar ta form och Porscheförarna hade likadana skjortor i den vinröda tävlingsfärgen med texten ”PORSCHE” på ryggen

Segrare: Carl-Gunnar Hammarlund/Erik Pettersson/Porsche 356

Förändring i klassindelningen, medan bansträckningen i stort sett var densamma. Första året som tävlingen kördes på den legendariska sträckan Skeppsta – Öllösa i Sörmland.

Tävlingen avslutades med broms- och accelerationsprov, samt målgång i Saltsjöbaden. Midnattssolsrallyt ingick i EM, men endast standardvagnsklasserna

Segrare: Allan Borgefors/Åke Gustavsson/Porsche 356

Första gången som det fanns möjlighet att starta utomlands genom att Oslo lagt till i Stjärnfärden. De övriga åtta startplatserna för året var: Göteborg, Haparanda, Kalmar, Malmö, Rättvik, Stockholm, Sundsvall och Umeå. Samlingspunkten och starten för etapp två var i Östersund. Tävlingen vände söderut i Jokkmokk och återkom till Östersund och sedan vidare till det avslutande provet i Saltsjöbaden. Likt året innan var det fem specialsträckor, däribland ”De dolda klockornas väg” som avsåg en sträcka med en hemlig tidkontroll samt specialprov i form av varvlopp Gelleråsens racerbana.

Segrare: Harry Bengtsson/Åke Righard/VW 1200

Stjärnfärden går från Göteborg, Malmö, Oslo, Rättvik, Stockholm, Sundsvall och Umeå. Etapp två startar i Östersund och för första gången passeras inte polcirkeln och därmed försvinner chansen att se midnattssolen. Nordligaste punkt är i höjd med Hoting och målet i Saltsjöbaden, med sedvanligt avslutande specialprov. Allan Borgefors satte både nytt sträckrekord och gjorde längsta hoppet på sträckan Husås-Andviken – 27 meter.

Segrare: Thure Jansson/Lennart Jansson/Volvo PV 444

Nytt för året var att Stjärnfärden hade slopats och alla deltagare startade på samma plats, nämligen i Saltsjöbaden. Rallyt vände söderut mot Norrköping och sedan Laxå innan sträckningen vände norrut med målgång i Östersund. Specialprov bland annat i Saltsjöbaden, Skarpnäck, Gelleråsen.

Första och hittills enda året som en del av transportsträckan gått i Norge (om man inte räkna med stjärnfärderna 1955 och 1956).

Joakim Bonnier, Alfa Romeo, ledde överlägset inför den avslutande sträckan, men fick bokstavligen se segern glida ur handen då en mutter till växelspaken lossnade vilket omöjliggjorde växling. Därmed skulle Heimer Adiels, DKW, tagit hem segern, men prickbelastningssystemet sa något annat. Eftersom han bara var klasstvåa på sista sträckan fick han en extra prick och slutade totaltvåa efter Thure Andersson, Volvo.

Segrare: Gunnar Andersson/Niels Peder Elleman-Jacobsen/Volvo PV 444
Start i Saltsjöbaden och mål i Östersund precis som 1957. Antalet specialsträckor minskades till enbart tre stycken och tidsattes hårt medan specialproven ökade i antal. Det avslutande slutprovet inne i Östersund omfattade bland annat slalom, och bakåt, därefter vända på gatan och inkörning i garage.

Tidningen Racing slog till med en av de märkligaste segerrubrikerna ”Välkörd Volvo Vann Våra Värsta Vägars Vackra Rally” för att hylla Gunnar Anderssons seger i Volvo. Samtidigt noterar vi att Greta Molanders, Saab, vann damklassen för sjätte gången av nio möjliga. Nytt för året är att pris utdelas i Mixed, det vill säga till bästa ekipage med besättning bestående av man och kvinna.

Segrare: Eric Carlsson/Mario Pavoni/Saab 93

Det tionde rallyt och trots möjlighet att samla poäng till EM var det endast sex utländska ekipage bland de 146 startande i rallyt.

Tävlingsledningen hade lyssnat på deltagarna och minskat specialprovens antal till sex medan specialsträckorna ökades till tio. Traditionen med specialprov i Saltsjöbaden försvann i och med att starten var förlagd till Karlbergs slott, Stockholm, medan målet var i Östersund.
Klassindelningen hade ändrats och ett par klasser slagits ihop medan nya tillkommit.

Berndt Jansson, Porsche, ledde inför sista sträckan och körde riktigt snabbt. Cirka 500 meter innan mål missbedömde han en kurva och förlorade dryga två minuter. Erik Carlsson ”på taket”, Saab, låg tvåa och gick därmed i mål som segrare. Tvåa blev Carl-Magnus Skogh, Saab, och trea John Kvarnström, Ferrari. Regelsystemet delade ut EM-poäng efter klasserna och hur många som startade, därmed fick Erik Carlsson 11 elva, medan Carl-Magnus Skogh fick 14 poäng.

Segrare: Carl-Magnus Skogh/Rolf Skogh/Saab 96

För första gången fick de med sydliga delarna av Sverige vara värdar för Midnattssolsrallyt. Starten gick på Karlbergs Slott och vände västerut innan det vid Gelleråsen, Karlskoga, vände söderut mot Taberg, Jönköping. Därefter gick det norrut till målet och det avslutande provet i Östersund.

Ny klassindelning med standardvagnar, trimmade standardvagnar och turistvagnar, där klasserna sedan delades upp efter cylindervolym.
Detta år startade två raggarbilar med besättningar från klubbarna Car Angels respektive Teddy Boys.

Bästa placeringen för en utländsk förare hittills blev en femteplats totalt för norrmannen Hans Ingier, Volvo.

Segrare: Carl-Magnus Skogh/Rolf Skogh/Saab 96

Start och mål i Stockholm var något nytt. Rallyt svängde först av norrut mot Bollnäs och sedan via Dalsland till Göteborg. Därefter till Norra Unnaryd i Småland och sedan vidare genom Östergötland, därefter till Gelleråsen innan tävlingen åter vände mot målet i Stockholm.
Finska Rauno Altonen, Mercedes, torde varit den första utländska föraren i ledningen, men det var bara helt kort mellan specialsträcka åtta och nio. Specialprovet på Gelleråsbanan kördes för året moturs, och allra snabbast var engelsmannen Geoffrey Barker, Jaguar.
Erik Carlsson ”på taket”, Saab, mötte en bil i full fyrhjulssladd i en kurva under en transportsträcka och reagerade som en riktig toppförare genom att slänga ut sin bil i skogen, och därmed undvika en frontalkrock. Bilen voltade flera gånger och blev liggande upp och ned mellan två träd.

Carl-Magnus Skogh, Saab, tog sin andra seger och Tom Trana höll på att ta sin första andraplats. På sista sträckan gav dock kopplingen upp på hans P1800 och hans lyckades bara ta sig till sträckmålet, men inte längre.
För övrigt sista året för Mixed.

Segrare: Bengt Söderström/Bo Olsson/BMC Cooper

Årets Midnattssolsrally hade tolv specialsträckor och fem specialprov. På specialsträckorna var idealtiderna satta klassvis medan det i specialproven endast var snabbaste man eller kvinna i klassen blev prickfri, därefter delades det ut prickar per sekund för övriga.
Start vid Karlbergs Slott och samma upplägg som året innan. Värnamo var rallyt sydligaste punkt och Gävle den nordligaste.

Förare och kartläsare som deltagit i franska Coupe des Alpes, vilken avslutats ett par dagar innan, fick inte delta i Midnattssolsrallyt då det inte ansågs förenligt med säkerheten med två så pass tuffa rallyn så nära varandra.

Bengt Söderström stod till slut som segrare i si BMC Cooper, men först efter en hård kamp. Det förtjänar att nämnas att Bosse ”Kungens kurir” Ljungfeldt, Ford, fick vräka sin bil av vägen för att rädda livet på en handfull åskådare.

Segrare: Berndt Jansson/Erik Pettersson/Porsche 356

Start på Karlbergs slott och mål i Kiruna igen, för första gången sedan 1951.
Norrmannen Helge Kristiansen, Ford, ledde de första sträckorna innan hans topplockspackning gav upp. Därefter växlade ledningen ända till Berndt Jansson, Porsche, tog kommandot. På specialsträckan Husås – Andviken satte han nytt rekord på 9,39 vilket var 19 sekunder snabbare än tidigare rekord.

Vid specialprovet på Kalixfors flygfält utanför Kiruna var det snö och klädhandlarna Kiruna tjänade stora pengar på de sommarklädda deltagarna.

Rallyt avslutades i stor stil med ett specialprov upp ur LKAB:s gruva med start 190 meter under markytan eller 420 meter under Malmbergets topp

Första året som det fanns arrangörsreklam på tävlingsbilarna vilket väckte en del debatt.

Segrare: Tom Trana/Gunnar Thermaenius/Volvo PV 544

Midnattssolsrallyt fick VM-status och var dessutom med i EM. Turistvagnsklasserna fanns inte kvar längre utan endast Grupp I och Grupp II, däremot fanns cylindervolymsindelningen kvar. Rallyt startade från Karlbergs Slott och gick först norrut till Härnösand, därefter västerut genom södra Dalarna och Värmland, sedan söderut genom Västergötland och Småland. I Gislaved vände rallyt norrut igen till målet i Stockholm.

Vädret var stundtals riktigt regnigt och rörde om i resultatlistan. Detta år debuterade Björn Waldegård, VW, i Midnattssolsrallyt. VM för nationslag vanns inte oväntat av Sverige, närmare bestämt Lag I och David Bärgman, Volvo, kom tolva i sin klass. Vem var då denna David? Jo, han var den enda som körde alla Midnattssolsrallyn 1950 till 1964.

Efter 1964 års tävling kom rallyt till en brytpunkt. Bland annat hade trafikmängden ökat dramatiskt sedan 1950 vilket gjorde det svårare att få tillstånd samtidigt som allt för få insåg både reklamvärdet och det sportsliga värdet av tävlingar. Framtiden var oklar och det skulle bli svårt att fortsätt tävlingen i dess dåvarande form. Istället för att lägga ner tävlingen gjordes Midnattssolsrallyt om till en vintertävling som i första hand skulle köras på privata vägar. Namnet Svenska Rallyt till Midnattssolen förkortades samtidigt till Svenska Rallyt.